måndag 16 juli 2007
Nya tag
Jaha, så var det måndag igen. Faktiskt en bättre måndag än på länge, trots alla fel jag gör. Har upptäckt en ny favorit på Bandit: Paramore. Vet inte riktigt vad man ska jämföra dem med men en blandning av the Donnas, Sahara Hotnights och Avril Lavigne är förmodligen närmast sanningen. Sådär lagom kaxigt, klassigt röj kombinerat med en fantastisk röst och tonårig trotsighet. Passar min personlighet rätt bra :) Det roliga är att för dagen känner jag mig inte ens kaxig och dryg. Jag försöker bara överleva i en värld som blir mindre och mindre för varje dag som går. Ansvarsfull har jag alltid varit, men när man stångat pannan blodig tillräckligt många gånger och bara möts av gnäll och likgiltighet eller får skäll för att man inte försöker tillräckligt eller tar ansvar så känns det ganska meningslöst att fortsätta försöka bana vägen framåt. Givmild, frihetsälskande, envis och före sin tid är ord som ofta används för att beskriva en vattuman, mitt stjärntecken. Inte för att jag är spirituell eller övernaturlig av mig alls men rent logiskt sett stämmer faktiskt stjärntecknen rätt bra med folks personligheter. I alla fall i min närhet. Det kan vara ganska underhållande att läsa horoskop och sedan jämföra med min bild av verkligheten. Skulle nästan kunna påstå att de oftar träffar en 4 eller 5 på en femgradig skala de jag läser om mig själv. Det är sällan så att jag önskar att det var sant (om det inte står något fantastiskt bra förstås ;)) eller att jag på något sätt gör det till min sanning, vilket ofta är fallet, men på något underligt vis passar det ofta in i mitt liv. Skönt att det finns något att tro på när man varken är döpt eller med i kyrkan. Tycker det är rätt jobbigt med religion och allt runt omkring men för den skull ska jag inte klanka på andra som ser det som en del av livet. Det kan säkert ha sina poänger och får det folk att leva ett bättre liv och uppnå sina drömmar, så inte mig emot. Trots det måste jag inför varje bröllop, begravning eller dop ta mig en ordentlig funderare om det verkligen är värt att sätta min fot på ett kyrkgolv eller plocka upp en psalmbok eller rent av en bibel för att smälta in och verka vanlig. Jag gillar inte att vara osann mot mig själv eller andra och därför känns det fel att befinna sig där när jag inte tror. Men har jag blivit bjuden eller är en nära släkting är det förmodligen så att de vill att jag ska vara där och då väger ett ja för att glädja dem mer än mina egna funderingar och principer. Så vuxen är jag trots allt. Men jag kan garantera att om jag någonsin går altargången, ner samtidigt som bröllopsmarschen spelas, så ska det vara en sjutusan till kille som väntar där på att dela resten av sitt liv med mig och som har förhäxat mig med sin kärlek så att jag inte kan skilja på dröm och verklighet. Så snälla du som läser detta, väck mig då för jag har förmodligen inte en aning om vad jag gör!
fredag 13 juli 2007
Höga berg och djupa dalar
Om jag befann mig väldigt nära toppen av berget i helgen så är jag ganska långt ner i dalen för dagen. Humöret är allt annat än bra och viljan att gå till jobbet är obefintlig. Väl på jobbet blir det inte speciellt mycket vettigt gjort, även om jag gör det jag ska. Telefonen är ett plågoris och datorsurret gör mig galen. Alla idiotiska frågor och "snälla" arbetskamrater gör mig knäpp. Mest av allt saknar jag hästarna. De ställer inga dumma frågor. De bryr sig inte om hur du ser ut. De oroar sig inte för framtiden. De bryr sig inte om vad du gör när du inte är hos dem. De bara njuter av livet som det är och gör inte mer än vad de själva vill, oavsett vilka krav vi ställer på dem. Men med människan är det en annan sak... Det värsta är att jag förmodligen skulle vantrivas lika mycket om jag hade semester. Det är helt enkelt mitt huvud det är fel på. Alldeles för många tankar om och kring och varför. Alldeles för många måsten som egentligen inte är det annat än när jag gör dem till det. En förkylning som ligger och lurar som gör att jag inte vågar träna. Har ingen riktig matlust och är knappt ens sugen på godis. Så illa är det. Men det brukar gå över, förr eller senare. Det var det där med att möta världen på ett annat sätt. Jag försöker ändra på mig. Allt det som uppfattas som avvikande och surigt. Nu kommer baksidan. Det är inte jag. Det är inte sån jag är. Spelar ingen roll hur mycket jag än försöker så är jag alltid tvåa. Räcker bara nästan till, men inte riktigt. Har inte kvalitéer att vara på topp och inte tillräckligt dum för att vara på botten. Och så alla dessa tankar, frågor och slutsatser. Hela tiden. Är inte tillräckligt smal för att kallas liten, är inte tillräckligt tjock för att kallas stor. Är inte vacker och tilldragande men inte heller tillräckligt ful för att vara frånstötande. Är med och vaken men ändå inte en del av sammanhanget. Alltid den som bara nästan är. Hittar aldrig riktigt hem. Visst låter det deprimerande, det är det också, men jag kan hantera det på ett helt annat sätt numera. Jag behöver inte tänka att världen vore bättre om jag inte fanns (även om det händer). Mitt lilla liv har inte den påverkan på omvärlden. Att förringa sin egen betydelse istället för att hävda sin rätt, men likväl ha insikt och kunskap om den lilla betydelse som finns. Alla människor har ett värde. Det är bara det att jag inte vet vad mitt värde är. Det spelar ingen större roll vad folk säger om mig bakom min rygg, jag vet var jag står och är rak och ärlig (mig själv) i alla lägen. Jag vet mina svagheter och fördelar men har svårt att uppskatta dem. Lika lite som jag har svårt att uppskatta andra människor till hundra procent. Någonstans stämmer det inte i min värld och det är inte förrän det gör det som jag kan slappna av. Den enda som kan få det att stämma är jag själv och om det är finjusteringar eller stora omstruktureringar som behövs för att nå dit kan bara tiden utvisa. Fram tills dess fortsätter jag att skriva, det och träning är det enda som hjälper :)
måndag 9 juli 2007
Bowling for soup - Highschool never ends
Four years you think for sure
That’s all you've got to endure
All the total dicks
All the stuck up chicks
So superficial, so immature
Then when you graduate
You take a look around and you say HEY WAIT!
This is the same as where I just came from
I thought it was over
Aw that’s just great
The whole dang world is just as obsessed
With who‘s the best dressed and who‘s having sex
Who‘s got the money, who gets the hunnie's
Who‘s kinda cute and who‘s just a mess
And you still don’t have the right look
And you don’t have the right friends
Nothing changes but the faces, the names, and the trends
High school never ends
Check out the popular kids
You’ll never guess what Jessica did
How did Mary Kate lose all that weight
And Katie had a baby so I guess Tom’s straight
And the only thing that matters
Is climbing up that social ladder
Still care about your hair and the car you drive
Doesn’t matter if you’re sixteen or thirty-five
Reese Witherspoon,
She’s the prom queen
Bill Gates,
Captain of the chess team
Jack Black, the clown
Brad Pitt, the quarterback
Seen it all before
I want my money back!!
The whole damn world is just as obsessed
With who’s the best dressed and who’s having sex
Who’s in the club and who’s on the drugs
Who’s throwing up before they digest
And you still don’t have the right look
And you don’t have the right friends
And you still listen to the same shit you did back then
High school never ends
High school never ends
The whole damn world is just as obsessed
With who‘s the best dressed and who‘s having sex
Who‘s got the money, who gets the hunnie's
Who‘s kinda cute and who‘s just a mess
And I still don’t have the right look
And I still have the same three friends
And I’m pretty much the same as I was back then
High school never ends
High school never ends
High school never ends
Here we go again
Courtesy of Lyrcishornet.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)