Det där med att gå på kurs kanske inte är så tokigt när allt kommer omkring. Lärde mig faktiskt en hel del användbara saker och inte minst en funktion som inte ens pappa kunde (vilket inte händer speciellt ofta, att jag kan mer om data alltså). Det levde jag gott på ett helt dygn :)
Förkylningen och käkvärken verkar ha givit med sig tillfälligt och även Jimis död tycks ha börjat sjunka undan. Var och tävlade i helgen och det gick faktiskt ganska bra! Elli lånade ut fem av sina kaniner till mig och de gick jättebra allihop. Karma blev elit i rakbana och kom femma i cupen, Svante hade bara en enda korrigering (!) i eliten även om han fick sju fel så var det ett klart framsteg, HD gick på ett fel totalt men fick ingen placering i lättklassen, Sid kom tvåa i medelsvåren på totalt ett fel och Ola hade visserligen fem fel i lätt ny men det var hans andra start i livet så var det ett helt godkänt resultat. Av mina gick Indus bäst. Tyvärr kom han inte till final i eliten (ett fel för mycket) men sen kom han tvåa i krokig svår, Idol kom trea (en pinne kvar till elit) och även fyra i rak svår och totalt tvåa i cupen! Dino hoppade bra men blev osäker och utan framåtbjudning i eliten så där måste jag bättra mig, Enya ville inte vara med alls, inte Östen heller, Caramell hoppade bra men är för gammal (får bli veteran nu), Anemone var okoncentrerad och blev rädd för något och fick tre fel i lättklassen, Ila gick bra i lätt ny på tre fel och Bruno var ännu bättre på bara två fel. Första gången som han var bäst av syskonen :P Lite roligt att alla tre kullsyskon var med i samma klass och gjorde samma fel på trippelbarren med vattengraven under. De hoppade studs mellan bommarna och blev väldigt blöta alla tre. Gissa om domarna skrattade?!? Nu till helgen ska jag upp till Sandviken och hälsa på A och tävla på söndag. Får se om vi hittar något intressant att spana på på fredag kväll...
Läste en halvbra/dålig bok "Mias hemlighet" som är en fortsättning på Liza Marklunds "Gömda" och "Asyl". Boken är bra för historien som den berättar men har ett dåligt och osammanhängande språk om man jämför med Liza Marklund. Det kanske är orättvist att jämföra en vanlig dödlig "Mia" med strulig bakgrund och en begåvad författare som Liza men boken är knappast läsvärd ur annat än nyfikenhetssynpunkt. Jag tycker inte att den är någon sorts manifest mot kvinnovåld, mer en beskyllning på hur svenskt samhälle fungerar (eller snarare inte fungerar) i frågan och hur fantastiskt bra USA är i jämförelse. Med det kanske är poängen? Eller så är det en saga som bara måste ha ett lyckligt slut, har inte riktigt bestämt mig än. På något sätt går den emot min syn på varje enskild individs rätt till sitt eget öde. Jag tror att man skapar förutsättningar för det som händer själv. Visst har omgivningen en viss bestydelse, men inte en avgörande roll, ödet har du i din hand med dina val. Jag vägrar förlika mig med ordet offer. Man kan vara ett offer, men bara en gång i varje sammanhang och det är ditt personliga ansvar att reda ut. Inte statens, myndigheternas eller någon annans. Bara ditt eget om livet ska kunna gå vidare. I viss mån gör ju "Mia" det hon kan på egen hand och visst håller jag med om att det svenska samhället inte gör speciellt många rätt, men ändå kan jag inte låta bli att betrakta karaktären som ett sent uppvaknat offer som hela tiden måste undanhålla sanningen och dra till med vita lögner. Varje gång man måste rädda på mållinjen blir insatsen så mycket mer krävande istället för att ta motgången och jobba lite extra från början för att få det lättare sen. Men det är mitt sätt att se på det.
