Regn, regn, regn och så lite mera regn. Ska det aldrig sluta? Snart behöver hästarna flytväst och jag cyklop och snorkel för att hämta dem ute i hagen.
Skrev förra gången om mitt misslyckade fysikprov, men det visade sig att jag faktiskt skrev G på det och jag tror aldrig att jag varit så lättad över ett "dåligt" resultat någon gång. Jag behöver ju egentligen inte skriva mer än G så det spelar ingen roll så länge jag gör det, men ändå, jag kan bättre. Ska ladda om för ett nytt fysikprov nästa torsdag. Denna gång om energi och termofysik vilket jag konstigt nog verkar förstå bättre än Newtons lagar (än så länge är väl bäst att tillägga ;))
På lördag är det matteprov som gäller och där har det ingen betydelse vad jag skriver om jag inte får MVG. Har redan ett VG sen tidigare i den kursen men det skulle ju inte skada att höja sig lite till. Vet inte om det är möjligt då jag inte hunnit räkna så mycket som jag borde men det är värt ett försök.
Anmälde mig korkat nog till högskoleprovet den 5 april också. Hade någon sorts plan om att jag skulle höja mig 0,1 poäng tre gånger så skulle det räcka för att komma in på högskolan. Men då ska man hinna med att förbereda sig ordentligt och plugga en massa mer än det jag inte ens hinner med idag, så jag säger bara lycka till till mig själv och hoppas att dygnet får 38 timmar eller nåt så att man hinner sova lite också ;)
Har kommit på vad det är jag fastnar för hos människor (och djur) som jag gillar. Det är blicken. Kom på det en dag då C och jag diskuterade border collies och deras ibland maniska betende med deras intensiva stirrande som ser ganska läskigt ut. Det är inte den blicken jag menar, men just den rasen har ett uttryck i blicken av vakenhet, uppmärksamhet och samarbetsvilja som är precis det jag letar efter hos en kille. Nu är jag kanske taskig som jämför killar med hundar men tänk själv, en snäll, söt cocker spaniel är jättegullig och mysig på alla sätt men uträttar kanske inte så mycket. En spännig rottweiler är kanske vacker på avstånd men ingen man vill ha vaktandes i vardagsrumssoffan. Eller varför inte en afgan, blond, långhårig och svårdresserad, precis som vilken donna som helst, nej tack! Border collies (eller korsningar) är min typ. Ärliga, arbetsvilliga, lagom stora och så den där blicken. Ja tack, alla dagar i veckan! Desperat?!? Inte jag inte... Får säga som kaninerna, det är snart vår :)
Nu blev inte detta inlägg riktigt som jag tänkt mig, men det är precis som allt annat just nu. Det spelar inte så stor roll så länge som jag fortsätter göra det, oavsett resultat. Någon gång börjar allvaret och någon gång kommer livet att hinna ifatt med räkningar, ensamhet och grubblerier. Men för en gångs skull ska jag försöka att bara vara en otillräcklig människa som njuter av resan och hoppas på en bättre (mindre regnig?) framtid. Låter inte det bra?
