Tiden går

Tiden går alldeles för fort! Var det verkligen ett år sedan jag fyllde år förra gången? Talessättet är ju att tiden går fort när man han roligt, vilket måste betyda att jag rent utsagt har skitkul jämt! Så enkelt är det inte riktigt men duger bra som illustration. Hade en väldigt bra kväll igår med trevligt sällskap och ätbar mat (kocken till trots, dvs undertecknad) och användbara presenter :) Tack alla vänner för att ni bryr er! Det betyder extra mycket just nu när livet inte riktigt fungerar optimalt. Vad som inte riktigt fungerar är egentligen hela upplägget, varje moment konkurrerar och jag vill inte välja bort något. Det gör att jag som person försvinner i kalkyleringen och bara blir en stressad skugga ständigt på språng utan varken mening eller mål (för att citera Lisa Nilsson). Idag gav jag mig själv ledigt som present för att försöka fundera och värdera vad som egentligen behöver förändras för att orka gå vidare, men det enda jag kommit fram till så här långt är att jag har huvudvärk och ont i ryggen. Fysiskt smärta trumfar alltså mental kapacitet - nyttig lärdom?!? Egentligen behöver jag inte fatta några avgörande beslut än och kanske ger det sig med tiden ändå om jag bara prioriterar lite annorlunda för stunden. Studier först, sen allt annat inkl hälsa, självmedvetenhet och reflektion. Återigen har etablissemanget segrat över en mainstream individualist som jag själv. Finns nog ingen bättre beskrivning. Måste sluta vilja så mycket och börja inse mina begränsningar trots att det går emot hela min personliga filosofi. Utan drömmar, vad finns det kvar att leva för? Jag säger sällan rent ut vad jag har för planer för jag vet att det aldrig blir som man tänkt ändå. Men det hindrar mig inte från att sätta upp mål och strukturera tillvaron i huvudet. Jag har också drömmar och önskningar och jag skulle förmodligen låta ännu drygare och verka mer otillräcklig om jag sa allt rent ut än vad jag redan är idag. Man kan planera allt och spendera en massa tid på att fundera varför det inte blev som man tänkt, sura lite och börja om. Eller så kan man låtsas att allt som sker blir precis som man tänkt fast det egentligen inte blev det - antingen på grund av att man inte tänkt alls, eller för att spela cool och låtsas äga hela världen - ha kontroll. Allt återkommer till det ordet; kontroll. Något jag hade när världen var min uppfattning och jag stog utanför helt. Men det är över tio år sedan och jag vill inte gå tillbaka dit alls. Den andra vägen är fortfarande en pågående process som gör ondare för varje dag men ökar medvetandegraden på gott och ont. Den ger själ och tar hjärta. Men den ger också minnen och upplevelser för livet. Skapar känslor och relationer. Får tiden att gå. Essentiellt, inte sant? Jag är en komplex figur i enkel förpackning, utan krusiduller och brutalt ärlig. Kan inget annat, vet inget annat och kan inte stå för något annat. Men man måste inte berätta allt för att vara ärlig, så länge man inte ljuger. Om någon frågar är det klart jag svarar, men svaret kanske inte är vad frågeställaren tänkt sig och om den personen sedan tror att jag menar något som jag inte sagt (och det är min avsikt med det hela) så får det stå för dem. Tror att jag innerst inne fortfarande är en tonårsrebell som borde veta bättre men som ändå inte riktigt kan förlika sig med sitt vuxna jag. Det som förväntas synas på visitkortet, vänstra ringfingret och en putande mage. Då har man gjort "rätt" och är "normal" om man är tjej (och helst 25 år gammal). Jag kommer från en familj där det aldrig går att göra någonting enkelt för sig, för då är det inte värt något. En viss sanning finns när det gäller genvägar till framgång men faran ligger i att allt tar för långtid och riskerar att aldrig bli riktigt klart. Känner mig ungefär där. Inte riktigt klar och helt utan framgång. Det är här drömmarna och tankarna hjälper, själen och hjärtat, relationerna och tålamodet; den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ;)