Nu är ansökan postad - ingen återvändo. School here I come! I januari börjar kurserna som jag sökt för att komplettera mitt gymnasiebetyg. Det blir kemi A, fysik A och matte B+C (distans) på tisdagar och torsdagar samt frivilliga genomgångar på måndagskvällarna. Förmodligen blir det en dag i veckan på det nuvarande jobbet (onsdagar) och ett nytt jobb på fredagar fram till sommaren. För en gångs skull ser jag verkligen fram emot ett årsskifte med alla löften om förändring och förbättring! Nu är det bara fortsätta gå på den inslagna vägen och försöka åstadkomma allt det där man drömmer om. Ett oberoende liv i gemenskap utan bekymmer...
Jobbet är ett bekymmer för dagen. Igår fick jag skäll för något som jag trodde att jag gjorde bra. Det känns, och jag är fortfarande arg för det. Trafiken på måndagar och tisdagar är inte rolig åt något håll. För att inte tala om fredagseftermiddagar hemåt. Det kan inte vara miljövänligt att en halv miljon bilar ska stå still och stirra på varandra på en j-a bro mitt i Stockholm flera timmar varje vardag för att någon inte kan bestämma sig för att bygga en bättre och mera framkomlig väg någon annan stans. Tyvärr är någon annan stans ett skyddat område både ur natur- och kultursynpunkt, paradoxalt nog. Jag är verkligen emot allt som heter begränsa och konservera, jag vill framåt utan att för den skull vara radikal. Finns det något lämpligt ord för detta? En som tycker att resten av världen är idioter tills dess att motsatsen är bevisad. En som tycker att snö är helt okej så länge strömmen fungerar hemma och plogbilen mullrar utanför. En som tycker att det är för varmt om det blir mer än 27 grader på sommaren. En som vill åstadkomma något utan att ta åt sig äran. Jag tror att ordet jag söker är svensk. Lite sådär lagom. Det stör mig, denna flathet och lathet. Ändå är jag inte bättre själv förrän jag fortsätter gå. Då först kanske jag kan bli nöjd :)
