Göra sitt jobb

Jaha, så var det måndag igen. En ganska trevlig helg måste jag säga att det har varit, även om lördagen kunde ha varit bättre. Jag hjälper till hos en travtränare lite då och då med att släppa ut hästarna, mocka, fodra och ta in på helgerna och i normala fall när man jobbar med någon annan extrajobbare brukar vi vara klara runt ettiden (börjar halv sju-sju). Nu var det så att en ordinarie medarbetare skulle jobba på förmiddagen tillsammans med mig och när hon hade mockat klart sin sida av stallet så skulle hon åka iväg på ett annat jobb och så skulle jag ta in hennes hästar och så skulle de två andra stalltjejerna ta in sina hästar själva. När jag var klar på min sida, vid kvart i tolv, började jag ta in de hästarna jag skulle och så började flera av de andra springa och bli svettiga och så blev de ännu mer irriterade på alla bromsar ute i värmen så jag tänkte att jag plockar väl in så många som möjligt så får de andra två ta resten. När jag kommer in med sista hästparet kommer de två andra tjejerna (motarbetare som jag brukar säga istället) och börjar skälla ut mig efter noter och vara helt hysteriska för att jag plockat in DERAS hästar, det skulle ju faktiskt DOM göra! Hästarna kunde ju DÖ om dom kom in för tidigt! Vad hade jag för svar på det?! Jag ryckte på axlarna och sa att, ja nu är de ju inne, men om ni vill kan jag släppa ut dem igen. (Tyckte personligen att hästarna verkade trivas bättre inne än ute där de slapp alla flugor och bromsar och en del saknade vatten i hagarna och var törstiga när de kom in och att jag gjort helt rätt som tagit in allihop.) Nu skulle de minsann ringa den andra tjejen som jag jobbat med först och skälla på henne varför hon inte talat om för mig att de minsann skulle ta in SINA hästar själva osv. bla bla bla. Jag sa att de inte skulle skälla på Sussi för att jag tagit in hästarna, hon hade ju sagt det till mig men att de två andra skulle träffas klockan elva och sen komma till stallet och att jag tyckte att det var bäst att plocka in alla hästar då de börjat vara oroliga och en del saknade vatten. Oj, vilka efterkonstruktioner jag kom med och alldeles nyss hade jag bara ryckt på axlarna som om jag inte brydde mig (vilket var helt sant, jag gav blanka f-n i vad de tyckte, för hästarnas del och min egen, gjorde jag helt rätt ;)) och när de åkt förbi vid kvart över tolv så hade ALLA hästar varit SÅ lugna. Jo tjena, ja då var det väl så, då. Jag började gå runt och fodra så att jag skulle få komma hem någon gång och då skrek då båda att jag skulle minsann inte fodra DERAS sida för då skulle jag få faan. Whatever, tänkte jag och ryckte odramatiskt på axlarna igen, mest för att jävlas. De fick tag på Sussi och skällde ut henne och så sa jag bara helt lugnt att jag behöver inte jobba här så ni kan få sköta er helt själva i fortsättningen och så gick jag ut och fodrade de två som gick i lösdriften och tänkte lite på hur hästskötare ofta tror att de själva är oumbärliga och de enda som kan få just sina hästar att må bra. Jag vet vad jag pratar om för jag har varit lika dan själv. Men med tiden lär man sig att hästar kommer och går och även om man tycker att man gör det mesta rätt är det inte sagt att någon annan kan göra på ett annat vis och få minst lika bra resultat, eller hemska tanke ett bättre! Men har man bara jobbat i ett litet stall utan press och stress och stora framgångar (eller motgångar) så fattar man det inte. Det är en egocentrisk yrkesstolthet och den svenska avundsjukan som lyser igenom och bländar en totalt. Konstigt nog blev jag inte ens upprörd. Jag tänkte på vattnet på gåsen och log lite för mig själv. Minst 5-0 till mig ;) När jag kom in stog de och pratade och selade ut en häst som den ena av dem skulle köra (hon är väl närmare 50 men beteendet tidigare avslöjade hennes sinnes ålder mer än kroppens) och så sa jag att jag jobbar här och har vissa uppgifter att sköta och huvuduppgiften är att se till att samtliga hästar mår bra och det är mitt ansvar att se till att det blir gjort innan jag åker hem. Jag visste inte när de två skulle komma och därför började jag plocka in hästarna för att de skulle ju in förr eller senare allihop och att det var första gången jag blivit utskälld för att jag gjort för mycket på ett jobb. Det tog skruv och de bad om ursäkt för att kommunikationen mellan dem och Sussi varit dålig och att de skällt på mig och bla bla bla. Jag sa att jag accepterade ursäkten och så åkte jag hem och la mig på soffan och slöade och tänkte inte mer på det. Kan du fatta att jag inte ens blev arg?!? Inte minst lilla upprörd utan de spelade bara sina roller som jag genomskådat första gångerna jag såg dem båda och jag var yngst av oss och hade bäst koll. Fascinerande! Jag blir också arg, mest på folk som inte gör de som ska eller som inte har huvudet med i matchen. Som när man kör bil och de ska prata i telefon och tappar all fart, eller ska byta cd-skiva eller sms:a eller äta korv eller bara är allmänt förvirrade. Detta händer ju dagligen så jag gör nog av med lite ilska där. Helt enkelt inte värt att slösa energi på dumma vredesutbrott som inte leder till någonting. Men med fönstret nervevat kan det ju hända att någon med(mot)trafikant hör mina pikar om körkort i Corn Flakes-paket och nyutsläppt från Beckomberga mfl. vackra kommentarer ;)

Framtiden

Vattumannen
Räkna med en riktigt stormig månad, spännande på utomordentligt många sätt. Du ifrågasätter dina relationer, och vissa växer medan andra kanske försvinner. Du har inget tålamod alls med folk som utnyttjar dig eller med påflugna vänner. Samtidigt får du upp ögonen för någon som du har underskattat. En sommarmånad som bjuder på nöjen och skratt, passioner och gräl, uppbrott och vrede. Tråkigt blir det inte, och efteråt kommer du troligen att vara nöjd med det du har skapat.Bästa chansen: Lejon, Jungfru, Fisk. Bästa stället: I naturen. Bästa datumen: 26-27/8.

Låter som jag... Intressant det där med stjärntecken, de flesta av mina kompisar är lejon (har jag upptäckt) och C är fisk men om jag har några bekanta som är jungfrur vet jag inte riktigt. Det kanske framtiden visar? Horoskopet ovan är i alla fall hämtat från Aftonbladets hemsida, om någon undrar. Arg är jag så att det räcker och blir över. Men det är engagemangets baksida och eftersom allt verkar gå i berg-och-dalbane-vågor för dagen så är jag knappast överraskad. I söndags t.ex. hade jag en toppendag! Alla kaninerna gick kanonbra och både Östen och Indus kravlade sig över 160 cm i längden, Dino hela 180 cm och Carrie hoppade 200 cm och vann klassen! Lite imponerande faktiskt med närmare 40 startande och första gången. (För den som inte är insatt är 160 cm elitgränsen och har man hoppat det 3 gånger så blir man elitklassad.) Positivt tänkande ger oanade resultat - fortfarande :) Sen blev det måndag och jag var fortsatt på toppenhumör och firade Ems födelsedag på kvällen. God mat och mycket prat och sent i säng vilket gjorde en lite seg tisdag som bara blev sämre och sämre. Det slutade med att jag skällde på en stackars tjej på S Regs kundtjänst för att de skickar ut betalningsuppmaningar (läs fakturor) som de kallar "erbjudanden" och som de har satt i system för att tjäna pengar på och jag blev naturligtvis drabbad. Min cykel som jag fick när jag fyllde 25 är försäkrad genom dem och jag trodde ju att det var cykelförsäkringen jag betalat. Men det visade sig vara någon form av spärrservice för kort, mobiltelefon och värdesaker som jag betalat istället, vilket jag inte hade en aning om förrän jag fick en riktig faktura nu. Jag bad visserligen om ursäkt för det var inte min mening att bråka med henne men hon förnekade inte att de hade satt det i system för att lura av folk pengar. Nu handlar det inte om några stora summor, men många bäckar små gör ju att det blir ganska dyrt till slut ändå för något om man inte ens vill ha. Jag betalade skiten i alla fall och så ska jag skicka in en uppsägning på allt och att jag aldrig vill ha med dem att göra igen så får vi se om de lämnar mig ifred i fortsättningen. Så, nu ska jag lägga det bakom mig och sluta vara sur för det. Nu är det jobbets tur. Allt är idioti här. Vi har en "resurs" som sitter och spelar spel på datorn, surfar på nätet och gör ingenting för att få dagarna att gå och så får en annan slita för 4. Rättvist sa Bill. Orättvist sa Bull. "Resursen" är nämligen för dyr att lösa ut pensionsvägen och det irriterar mig något kan man säga att företag ska lägga pengar på arbetsmässigt värdelösa personer för att det är "för dyrt" att göra på något annat sätt. Vårt samhälle är underbart uppbyggt... Så nu har jag skällt klart. Vad gör jag åt saken då? Jag vill plugga in kemin, fysiken och matten samt kanske läsa någon datakurs (hemsidor eller programmering) men skulle ju då behöva ett extrajobb/halvtid. Två års tjänstledighet är jag ju beviljad redan, även om vi inte har spikat några datum, och just nu känns det som att årsskiftet är min smärtgräns. Sen säger jag upp mig på riktigt om inga framsteg görs. Kände igår att det skulle ha varit trevligt att ha någon i närheten att dela med sig av dagens upplevelser med men samtidigt glad över att kunna smälla igen dörren efter mig utan att få skäll. Men om horoskopet har rätt kanske det finns en ljus framtid runt hörnet ;)

Nya tag

Jaha, så var det måndag igen. Faktiskt en bättre måndag än på länge, trots alla fel jag gör. Har upptäckt en ny favorit på Bandit: Paramore. Vet inte riktigt vad man ska jämföra dem med men en blandning av the Donnas, Sahara Hotnights och Avril Lavigne är förmodligen närmast sanningen. Sådär lagom kaxigt, klassigt röj kombinerat med en fantastisk röst och tonårig trotsighet. Passar min personlighet rätt bra :) Det roliga är att för dagen känner jag mig inte ens kaxig och dryg. Jag försöker bara överleva i en värld som blir mindre och mindre för varje dag som går. Ansvarsfull har jag alltid varit, men när man stångat pannan blodig tillräckligt många gånger och bara möts av gnäll och likgiltighet eller får skäll för att man inte försöker tillräckligt eller tar ansvar så känns det ganska meningslöst att fortsätta försöka bana vägen framåt. Givmild, frihetsälskande, envis och före sin tid är ord som ofta används för att beskriva en vattuman, mitt stjärntecken. Inte för att jag är spirituell eller övernaturlig av mig alls men rent logiskt sett stämmer faktiskt stjärntecknen rätt bra med folks personligheter. I alla fall i min närhet. Det kan vara ganska underhållande att läsa horoskop och sedan jämföra med min bild av verkligheten. Skulle nästan kunna påstå att de oftar träffar en 4 eller 5 på en femgradig skala de jag läser om mig själv. Det är sällan så att jag önskar att det var sant (om det inte står något fantastiskt bra förstås ;)) eller att jag på något sätt gör det till min sanning, vilket ofta är fallet, men på något underligt vis passar det ofta in i mitt liv. Skönt att det finns något att tro på när man varken är döpt eller med i kyrkan. Tycker det är rätt jobbigt med religion och allt runt omkring men för den skull ska jag inte klanka på andra som ser det som en del av livet. Det kan säkert ha sina poänger och får det folk att leva ett bättre liv och uppnå sina drömmar, så inte mig emot. Trots det måste jag inför varje bröllop, begravning eller dop ta mig en ordentlig funderare om det verkligen är värt att sätta min fot på ett kyrkgolv eller plocka upp en psalmbok eller rent av en bibel för att smälta in och verka vanlig. Jag gillar inte att vara osann mot mig själv eller andra och därför känns det fel att befinna sig där när jag inte tror. Men har jag blivit bjuden eller är en nära släkting är det förmodligen så att de vill att jag ska vara där och då väger ett ja för att glädja dem mer än mina egna funderingar och principer. Så vuxen är jag trots allt. Men jag kan garantera att om jag någonsin går altargången, ner samtidigt som bröllopsmarschen spelas, så ska det vara en sjutusan till kille som väntar där på att dela resten av sitt liv med mig och som har förhäxat mig med sin kärlek så att jag inte kan skilja på dröm och verklighet. Så snälla du som läser detta, väck mig då för jag har förmodligen inte en aning om vad jag gör!