Nya favoriter

Jag har hittat ett nytt favoritband: Halestorm. Så förbaskat bra så att det inte är sant! Snacka om röstresurser, fullt ös och kaxiga texter. Lite Paramore och Evanescence men bättre :-) Hörde dem tidigare i år på Bandit och även i veckan på samma utomordentliga radiokanal. De spelade live i studion, tidigt på morgonen och lät det till trots helt fantastiskt. Fixade deras självbetitlade debutalbum och alla låtar är riktigt bra med några speciella guldkorn som "It's not you", "I get off", "Bet U wish U had me back", "Innocence" och min absoluta favorit "Familiar taste of poison". Även intervjun med Slash på samma radiokanal tidigare under månaden var en riktig höjdare där BM spelade en av låtarna från hans senaste album med Fergie (av alla människor) på sång. Jag vet att hon kan sjunga men hade ingen aning om att hon var rocksångerska i botten. Men det är tydligen mer lukrativt att sjunga hit-pop än rock så karriärvägen har väl inte förrän nu lyckats nå hennes riktiga rötter, när pengarna inte betyder så mycket. Jäkligt bra är låten "Beautiful dangerous" i vilket fall som helst! Sen kan jag inte undgå att nämna Stockholmsduon Johnossi som levererar vemodslåtar i klass med Weeping Willows i sina bästa stunder. "Dead end" är bara en i raden av alla hitlåtar från deras sida. Som ett bevis för min något svårkategoriserade musiksmak vill jag även nämna Eminem och Rhianna i låten "Love the way you lie" där både låten och videon känns klockrena. Som omväxling när det gäller Rhianna där det sällan klickar mellan låt och visuellt intryck. Ta till exempel "Te amo" som skulle kunna göras hur bra som helst videomässigt men där allt bara handlar om sex (som vanligt). Låten i sig gillar jag annars skarpt. Måste säga att Shakira, Rhianna och co verkligen sjunker i mina ögon när de bara måste åla sig på MTV och Vh1 hela tiden när de i själva verket är bra artister i grund och botten. Därför är det så befriande med stationer som Bandit som verkligen spelar vad de vill och lyfter fram artister som följer sin egen väg och musik som spelas på riktiga instrument och inte bara framkallas av datorer med förprogrammerade robotar vid tangentborden. Jag gillar den känsla som musiken förmedlar och om sen texten är genomtänkt och bidrar med en extra dimension så brukar det mesta bli genialiskt i mina ögon. En viss igenkänningsfaktor är väl också ett plus, även om det sällan gäller strikt bokstavligt. Sen har jag upptäckt, eller snarare vetat omedvetet länge, att gitarrerna är det som gör musiken intressant för mina öron. Det och trummorna/takten, sedan sången och texterna i den ordningen. Ungefär som att beskriva vad jag tittar på hos en kille. Gitarren är det individualistiska som ger kemin och uttrycket - det första jag faller för. Trummorna och takten det inre som driver det hela framåt och behåller närvaron - det andra jag faller för. Sången som ger karaktären och förmedlar det texterna vill uttrycka - det tredje jag faller för. Och sist men inte minst texterna som ger orginalitet och visar på en inre tankeverksamhet - det fjärde som får mig på fall. Finns helheten där är jag såld. Synd bara att det finns så många fantastiska låtar och så få killar längs min väg i livet ;-)