Livet och döden

Alla har vi drabbats av livet och dess nycker och vissa har mer kontakt med döden än andra. För tillfället känns det som att jag har väldigt mycket kontakt med döden. En äldre släkting på mammas sida dog för bara någon dag sedan och i tordags somnade min älskade Indigo in för gott. I slutet av förra året var det Indira, Sonja, Zue och Jimi samt min fasters och farbrors underbara border/flatkorsning Midde som lämnade jordelivet bland djuren och mammas gamla moster bland människorna i min närhet.

Samtidigt har det hänt väldigt mycket på bebisfronten de senaste två åren i min bekantskapskrets, så på något sätt balanseras det väl upp på naturens eget vis. Gamla försvinner och nya föds i detta eviga ekorrhjul kallat liv. Glädje och sorg blandas för att åter övergå till gråtrist vardag så småningom. En evig kamp i motvinden för det mesta men också en del nedförsbackar som gör livet värt att leva.

Beslutet om att ta tjänstledigt för att plugga känns helt rätt och jag vågar stå för min "dröm" om att en dag bli veterinär. Inte bara för pengarnas skull men för att det känns som att där kan jag göra min insats för livet. Människor är kanske för "enkla" och genomskinliga (falska?) med sitt talspråk, djur erbjuder en större utmaning med sin tysnad. Eller så är det så att det är det jag kan och vet och som jag i framtiden känner att jag kan lyckas med. Människor är helt enkelt inte lika intressanta att jobba med som djur, även om jag uppenbarligen kräver artfränder i min närhet för att må bra och stimulera min sociala förmåga.

Så har man hunnit bli ett år äldre sen senast också... Träffade Em och E-K i måndags och åt en god middag på ett roligt ställe i SC. Fick Stieg Larssons två första böcker i serien om Lisbeth Salander i födelsedagspresent som komplement till Ergo fysik och Gymnasiekemi A ;) Håller just nu på att läsa På spaning med Bridget Jones och den är bitvis hysteriskt rolig! Var en tur till Gotland i helgen (flög faktiskt, tog lika lång tid som att gå från jobbet till flygplatsen, d.v.s. en halvtimme) och började läsa den på natten och kom på mig själv med att ligga och fnissa och skratta högt - hoppas jag inte väckte någon :) Var där på jobb och den biten är faktiskt fortfarande rolig och ger direkt positiv respons. Sånt som alla människor mår bra av att få lite då och då.

Hämtade hem en ny häst idag också. Ett treårigt nordissto som jag ska leasa ett tag och se om hon är något för tävlingsbanan (i väntan på den andra hästen och hennes fölunge som beräknas till början av maj). Sen har jag hunnit med att rida en sväng i ridhuset också på grannens ohängda ridhäst. Flög nästan av när jag skulle hoppa upp men hann undan med bara ett skrapsår och blåmärke på knät, men när jag väl kom upp så gick det bättre. Senast jag red var hon fantastiskt fin och vi gjorde t.o.m. enkla byten vilket jag knappt själv kom ihåg eller ens visste att jag kunde, så det är ytterligare en av de där små nerförsbackarna jag talade om i början, det här med ridningen. Fredagsjobbet är också än så länge riktigt trivsamt även om värdets makter verkar ha krig just den veckodagen. Men det är väl så min månad januari är, höga berg och djupa dalar med relativt jämna intervaller. Precis som livet och jag själv i övrigt ;)

Årskrönika 2007

Jaha, så var det dags att sammanfatta det gångna året. Vad har egentligen hänt i livet? Inte mycket om jag ska vara lika ärlig som vanligt. Men jag har hållit mitt hemliga nyårslöfte och jag tänker avge detsamma för 2008. Kanske till och med lägga till små delmål för att se att planen följs. Årets bästa musikupplevelse var i alla fall utan tvekan Within Temptaion-konserten som jag fick biljetter till i födelsedagspresent! Sunrise Avenue var inte så dåliga de heller men resten av konsertbesöken är lätta att glömma. Hann med att gå på Grönan inte mindre än fem gånger under året vilket måste vara någon sorts rekord för min del. Har inte varit där på närmare tio år före den gångna sommaren... Dejtandet har väl gått sisådär men det känns ändå som att jag är ganska säker och medveten om vad det är jag verkligen letar efter så dyker han bara upp så ska jag nog se till att det blir som jag vill :) Jag lånade ut Alex på obestämd framtid och erbjöd även hans nya familj att köpa honom till ett "rimligt" pris (mer än vad min bil är värd i alla fall). Det tror jag inte att det var många som trodde att jag någonsin skulle göra. Nu är han inte såld heller men den som lever får se. Nallepigan lyckades jag inte riktigt med målsättningen att komma till start med eftersom hon fick en skada i frambenet, men nästa år blir hon förhoppningsvis en stolt mamma till en Voje Pingla eller en Nalle Faks med Voje Faks (e. Järvsöfaks) som pappa. Det duger det med ;) Kaninfronten har faktiskt gått riktigt bra även om det inte har blivit några märkvärdiga placeringar i de större sammanhangen. Tyvärr fick jag ta farväl av Indira, Jimi, Sonja och Zue under sista delen av året. Jag vet att de alla hade det bra under sin tid hos mig även om det bara var ett par veckor för en och nästan tio år för en annan. Så även om tårarna kommer ibland av sorg och saknad så känns det ändå som att jag gjort vad jag kunnat för dem. Det är en liten tröst efter novembersorgen. Under året har jag haft förmånen att besöka allt från Piteå i norr till Malmö i söder och dessutom hunnit med London, New York, Los Angeles, San Fransisco, Honolulu och inte minst den fantastiska ön Maui i resväg. Isad stadsgata med 28 minusgrader och broddade hästskor till 28-gradigt vatten med sol, vind, sand och vajande palmer, välj själv vad som är att föredra ;) Jobbet har väl gått sämre än någonsin även om jag ändå på något konstigt vis får saker och ting uträttat som jag ska. Min trovärdighet som person har kanske till och med ökat (delvis tack vare nyårslöftet) trots min självupplevda ineffektivitet. Trafiken till och från jobbet har varit den värsta under de fyra år som jag har pendlat och det ser inte ut att ljusna till imorgon heller. Det fanns bara ett beslut att fatta, ta reda på vad jag verkligen vill och göra det. Sagt och gjort, jag bestämde mig för den kanske redan uppenbara vägen, att plugga in mina saknade gymnasieämnen för att kunna söka vidare till veterinärhögskolan så småningom. Så 2008, här kommer en nollåtta (som inte är riktigt hundra, som mina norrländska vänner brukar säga) som tänker ta för sig av vad livet har att erbjuda och som inte tänker be om ursäkt för sin lokalpatriotism längre, för nästa år är stockholmarnas alldeles egna år!

Tisdagskolera - hopp och förtvivlan

Det är ett bra val att låta bli att skriva på måndagar för då hade min blogg enbart varit fylld med konstiga tecken ur wingdings-serien. Måndagar är verkligen pest! Tisdagar är visserligen kolera men det känns ändå bättre av någon anledning. Vägen till jobbet blir värre och värre för varje vecka verkar det som och det är tur att det inte är så långt kvar nu innan mitt nya allvar börjar. Jag har fortfarande inte fått något antagningsbesked, men det börjar ju inte förrän om en månad så vad kan man egentligen förvänta sig? Kors i taket är dock att sjukhuset äntligen har hört av sig och nu blir förhoppningsvis operationen av min arm av i januari eller senare nästa år. Har jag tur slipper jag sjukskrivning helt och kan jobba på som vanligt. Det vore toppen! Nästa år blir spännande på många sätt då kaninerna äntligen börjar visa framfötterna på riktigt och ett par nyförvärv står och knackar på dörren. Indus blev elit i helgen även i krokbana, han vann första klassen och utklassade konkurrenterna och placerade sig även i andra och gick nolla i båda finalerna. Det var riktigt bra gjort på de svåra banorna! Carrie tog även sista pinnen i längd då hon kom trea så nu är hon också klar för SM precis som Indus. Anemone blev medelklassad i och med sin fjärdeplats och Bruno visade äntligen lite klass när han tog sin första pinne så här långt i karriären. Det kändes rätt bra med placeringar i alla klasser som jag ställde upp i även om en del av kaninerna lämnade lite övrigt att önska. Men Annelie har som vanligt rätt att det är vi förare som gör fel när det går dåligt och så även i detta fall. Men det är ju bra när man får feedback på det man faktiskt gör fel så att man kan bli bättre och det är ju inga nya saker direkt som hon påpekade för mig. Leva i nuet är jag som bekant väldigt dålig på, jag gillar att ligga steget före och att ta till mig kritik (även konstruktiv sådan) utan att bli sur är inte heller min starka sida. Men eftersom jag är medveten är nästa sak att acceptera, ta lärdom och gå vidare som en bättre människa och klarar jag det plockar jag många vuxenpoäng. Kanske det rent av kan speglas i kommande resultat på banan med lite flyt och mycket jobb :)
I helgen som kommer ska jag börja rida grannens dyra hopphäst, hur det nu ska gå... Jag hade aldrig några tvivel om nordisen när hon kom. Hon är lagom stor och behändig och även om hon kan springa okontrollerat ibland så vet jag att hon inte bockar av mig eller kastar sig ner i diket eller hittar på något annat dumt. Henne litar jag på till fullo. Men stora, känsliga, knäppa och dyra halvblod är inte riktigt min grej. Men det är som vanligt när man är lite feg, bit ihop, visa inte för någon vad du känner och övertala dig själv att allt kommer att gå bra så gör det oftast det. Så visst kommer jag fixa det! Sen funderar jag på ett erbjudande som jag fått om att leasa ett tvåårigt nordissto som kan börja starta nästa år. Det skulle vara perfekt att ha att pyssla med nu när man ska slippa sitta i bilköer halva arbetsdagen och vara irriterad och istället kunna vara hemma i friska luften och ljuset och träna häst som jag älskar och verkligen innerligt saknar för dagen. Har man lite tur kanske hon kan springa in några kronor också så att verksamheten kanske inte bara går på minus, det skulle pappa gilla.