Det är ett bra val att låta bli att skriva på måndagar för då hade min blogg enbart varit fylld med konstiga tecken ur wingdings-serien. Måndagar är verkligen pest! Tisdagar är visserligen kolera men det känns ändå bättre av någon anledning. Vägen till jobbet blir värre och värre för varje vecka verkar det som och det är tur att det inte är så långt kvar nu innan mitt nya allvar börjar. Jag har fortfarande inte fått något antagningsbesked, men det börjar ju inte förrän om en månad så vad kan man egentligen förvänta sig? Kors i taket är dock att sjukhuset äntligen har hört av sig och nu blir förhoppningsvis operationen av min arm av i januari eller senare nästa år. Har jag tur slipper jag sjukskrivning helt och kan jobba på som vanligt. Det vore toppen! Nästa år blir spännande på många sätt då kaninerna äntligen börjar visa framfötterna på riktigt och ett par nyförvärv står och knackar på dörren. Indus blev elit i helgen även i krokbana, han vann första klassen och utklassade konkurrenterna och placerade sig även i andra och gick nolla i båda finalerna. Det var riktigt bra gjort på de svåra banorna! Carrie tog även sista pinnen i längd då hon kom trea så nu är hon också klar för SM precis som Indus. Anemone blev medelklassad i och med sin fjärdeplats och Bruno visade äntligen lite klass när han tog sin första pinne så här långt i karriären. Det kändes rätt bra med placeringar i alla klasser som jag ställde upp i även om en del av kaninerna lämnade lite övrigt att önska. Men Annelie har som vanligt rätt att det är vi förare som gör fel när det går dåligt och så även i detta fall. Men det är ju bra när man får feedback på det man faktiskt gör fel så att man kan bli bättre och det är ju inga nya saker direkt som hon påpekade för mig. Leva i nuet är jag som bekant väldigt dålig på, jag gillar att ligga steget före och att ta till mig kritik (även konstruktiv sådan) utan att bli sur är inte heller min starka sida. Men eftersom jag är medveten är nästa sak att acceptera, ta lärdom och gå vidare som en bättre människa och klarar jag det plockar jag många vuxenpoäng. Kanske det rent av kan speglas i kommande resultat på banan med lite flyt och mycket jobb :)
I helgen som kommer ska jag börja rida grannens dyra hopphäst, hur det nu ska gå... Jag hade aldrig några tvivel om nordisen när hon kom. Hon är lagom stor och behändig och även om hon kan springa okontrollerat ibland så vet jag att hon inte bockar av mig eller kastar sig ner i diket eller hittar på något annat dumt. Henne litar jag på till fullo. Men stora, känsliga, knäppa och dyra halvblod är inte riktigt min grej. Men det är som vanligt när man är lite feg, bit ihop, visa inte för någon vad du känner och övertala dig själv att allt kommer att gå bra så gör det oftast det. Så visst kommer jag fixa det! Sen funderar jag på ett erbjudande som jag fått om att leasa ett tvåårigt nordissto som kan börja starta nästa år. Det skulle vara perfekt att ha att pyssla med nu när man ska slippa sitta i bilköer halva arbetsdagen och vara irriterad och istället kunna vara hemma i friska luften och ljuset och träna häst som jag älskar och verkligen innerligt saknar för dagen. Har man lite tur kanske hon kan springa in några kronor också så att verksamheten kanske inte bara går på minus, det skulle pappa gilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar