Vill börja med att klargöra att jag hade en trevlig fredagskväll, hur det än tolkas vad jag kommer att skriva efter detta. Filmen var rolig, sällskapet går inte att klaga på (trots att jag är expert på just det området) och godis är gott. Sen saknades det något. Kanske var det just precis så som jag skrev senast, att det inte betyder något. Känslan att det är rätt vill inte infinna sig. Inte att jag har fel heller. Men det är helt klart något som saknas. Den där omtalade och hett eftertraktade gnistan är nog det jag söker och som jag saknar när jag är med D. Vi skrattar, pratar om en hel del och han ser inte så tokig ut (utan att för den skull vara vrålsnygg). Han är lagom på alla sätt och jag vet inte om det är en utseendemässig detalj som saknas eller om det är någon egenskap. Kanske en kombination? Vill heller inte vara orättvis (jag är själv så långt ifrån perfekt man kan komma) men det här är min blogg och mina tankar så jag skriver så som jag ser det och upplever det. D är helt enkelt inte pojkvänsmaterial i min värld. Sen kan vi säkert bli bra kompisar för vi har lätt för att skratta tillsammans och det är väldigt otvunget och avspänt mellan oss. Problemet är förmodligen att han hoppas på att jag ska känna betydligt mer än vad jag gör. Det är i alla fall de signaler han sänder ut. Men jag tror att det är en återvändsgränd i vilket fall som helst. Visst kan jag spela teater och det skulle kanske hålla några månader, men till saken hör att jag är en usel skådespelare... Nog om det för den här gången. Fortsättning följer förmodligen om och när jag hittar ett annat lämpligt objekt, förslag på kandidater?
Det är konstigt att hur jag en gör och hur mycket tid och energi jag lägger ner på saker och ting så är det aldrig tillräckligt. Just nu känner jag mig som den mest otillräckliga människan i hela världen, och det har inget med D eller någon annan att göra alls. Jo, mina hopplösa föräldrar som är så förplåstrat duktiga på att få mig att känna så (och alltid har). Jag avskyr det! I deras konstiga värld (som jag inte förstår mig på) så ska allt göras på ett visst sätt och på en viss tid och ska passa in med allt annat som ska göras på samma tid och på ett annat sätt i min värld och det går helt enkelt inte ihop. Det har jag visserligen konstaterat för många år sen men att ständigt bli påmind om sin egen otillräcklighet från någon annan är väldigt tröttsamt. Att dessutom få höra det varje dag och i samma veva som alla andra dagar man är fullständigt värdelös och inte kan någonting eller bara gör fel om man faktiskt skulle råka ha gjort någonting har gjort att jag är som jag är och känner som jag gör just nu. Måste säga att dagar som denna är jag tacksam över att ha ett tomt, mörkt och kallt hus, en egen varm säng, en egen kudde och ett eget duntäcke att krypa in under och få sova några timmar utan så mycket som ett enda litet mänskligt eller djurlikt väsen i närheten som avger ett enda litet pip. Tystnad, mörker och sömn är nog det jag behöver mest av allt för att orka med ännu en dag i ännu en vecka i resten av mitt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar