Idag ska jag åka och hämta min lilla älskling som äntligen ska få komma hem igen, min Alex som varit på utflykt i Norrland i mer än ett år nu kommer hem till Stockholm idag! Jag ska plocka upp honom vid färjeläget mot Ljusterö om ett par timmar. Det ska bli kul att se hur han ser ut sju segrar senare ;) Han har verkligen gått jättebra och tjänat närmare 10 000 kr på ett år vilket är fantastiskt för vilken häst som helst, men mest för en liten ponnytravare. Nu ska han säljas men jag har höga krav på köparna och är inte villig att pruta på priset så vi får väl se om han blir såld...
Kaninerna hoppar som bara attan och både nu i helgen i Aspudden och förra helgen i Norrköping gjorde de allihop kanonlopp i stort sett hela tiden. Carrie tog pinne igen och vann före dottern Ila och sonen Bruno som kom tvåa och trea i lättklassen, Anemone vann krokig medel, Elsa vann svår ny och Idol tog sista pinnen upp till elit med sin tredjeplats. Tor kom tvåa i eliten och Östen var precis utanför placering, men det gjorde inte så mycket eftersom han inte sparkade ner hindren i alla fall som han brukar göra. Ett klart fall framåt!
Nackdelen med att tävla i parker där det är mycket barn är inte barnen i sig utan deras ohängda föräldrar. När vi tävlade i Norrköping låg det en liten plaskdamm precis bredvid banan och eftersom det var soligt och varmt så var det väldigt många barnfamiljer där och svalkade sig. Men till min stora förvåning hade föräldrarna koll på barnen, tog dem i handen och frågade om de fick klappa kaninerna och "hur får man dem att hoppa sådär" och satt med barnen utanför banan och tittade, applåderade och skrattade tillsammans. Lugnt och fridfullt. Men stockholmare borde inte få skaffa barn. Det verkar som att de inte har en aning om uppfostran och vanligt sunt förnuft! Ungarna i A(s)pudden skrek och levde rövare så att det lät som jordens undergång, de sprang in på banan och störde kaninerna, kraschade hinder och var bara allmänt stökiga. Medan föräldrarna på sin höjd stog på andra sidan staketet och pratade i mobilen, rökte, drack kaffe, åt glass eller bara var allmänt förvirrade utan koll och hade ingen aning om vad deras små monster tog sig för. Fy fabian för korkade föräldrar!!! Inte konstigt att man lägger sig till med mottot att alla är idioter tills motsatsen bevisats...
Sen har jag ett nytt nyårslöfte till nästa år. Jag lovar dyrt och heligt att aldrig bli vegetarian och äta Quorn i hela mitt liv igen! Det var nästan i klass med kräksjukan jag hade i vintras och har väl inte riktigt hämtat mig än från torsdagens middag. Utan att gå in på detaljer så kan jag bara konstatera att min mage är inte gjord för vegetarisk diet även om själva middagen var god. Men det är väl sånt man får leva med när fler än en person i ens närhet är vegetarianer. Tyvärr satte sig denna upplevelse på humöret (som ni kanske märker *morr*) och när jag inte får äta ordentligt blir jag som en retad tiger, så passa er alla där ute - var ni än är!
måndag 14 juli 2008
måndag 30 juni 2008
Fyra bröllop & en begravning
Härom dagen tänkte jag på alla som skulle gifta sig i min närhet och på alla fester och klädval, presenter och allt annat som hör saken till, och kom osökt att tänka på filmen fyra bröllop och en begravning. Man ska absolut inte tänka så, jag vet, men i mitt stilla sinne undrade jag vem som var "begravningen" i min bekantskapskrets? I lördags kväll fick jag svaret. Det var Maggie i stallet där jag jobbar som hade dött på sjukhus under dagen. Hon var inte gammal, mellan fyrtio och femtio någonstans och jag ska inte påstå att jag kände henne väl, men hon var en av de mest pratsamma "tanterna" i stallet och väldigt glad och trevlig trots alla medicinska problem. Det blev en liten chock faktiskt och dessutom äventyrade det våra planer för E-K:s möhippa på söndagen. Skulle den bli av ändå? C skulle inte komma så jag skulle själv få kidnappa E-K på söndag morgon och ta henne till Gullmarsplan. Men efter ett gemensamt beslut kom vi fram till att E-K inte kände Maggie så väl ändå även om deras hästar har boxarna bredvid varandra och går i samma hage osv. så vi körde på enligt plan ändå.
Möhippan blev trots planeringsproblem, lite bristande organisation och ovanstående rader fantastiskt lyckad! E-K var jättenöjd i en grisrosa t-shirt med en övningskörningsskylt på fram- och baksidan med texten "MÖHIPPA", en bastkjol av balsnören och en vit slöja med prinsesskrona på toppen till sina gröna kortbyxor och något slitna beiga skor :) Em:s pojkvän J gjorde förvirringen total genom att eskortera henne från bilen till tunnelbanestationen där övriga gänget väntade. Färden gick vidare in till stan där vi käkade hotellfrukost, skålade i bubbel i Observatiorielunden (skall tilläggas att vi inte alls gick vilse, vi gick bara inte den rakaste vägen...) och promenerade vidare till salsakursen. Det är förmodligen väldigt mycket lättare att dansa salsa om man har lite alkohol i blodet, men eftersom jag skulle köra bil senare så drack jag bara läsk och vatten vilket gjorde mig något stelare i höften än de andra. När jag väl lärt mig fotisättningarna hyfsat så var de ju naturligtvis så att min danspartner gjorde fel så att jag trampades och trodde jag gjorde allting galet i alla fall men ruskigt kul var det ändå! Tror nog att jag fick lite träningsvärk trots allt...
Efter salsan åkte vi tillbaka till Årsta och hämtade bilarna för vidare transport till Flottsbro i Huddinge. Det är en slalombacke med tillhörande grönområden, sandstrand, fik, minigolf, cykeluthyrning m.m. Där la vi ner picknick-filtarna och dukade upp allsköns plockmat (som jag och Em hade fixat kvällen före), drack alholhaltiga drycker (inte undertecknad), spelade lite boule och hade en E-K-inspirerad femkamp enbart för den blivande bruden. Bröllopsquiz, fårullstovning (det skulle blivit ett får men såg mer ut som en vädurskanin ;)), ledsagning av blind kompis, käpphästrace och ukeleleackompanjerad sång (något ostämt skall tilläggas) var grenarna som E-K genomförde med bravur och fick en knallrosa Hello Kitty-nescessär med knallrosa varierat innehåll som pris. Efter en dag i strålande sol och humöret på topp och lite träningsvärk men väldigt mätta och belåtna (tror att jag talar för samtliga deltagare) så var det dags att leka taxi och skjutsa hem hela gänget. Måste säga att jag kände mig lite bakfull i morse ändå, men mest av trötthet efter alla förberedelser med käpphäst, bastkjol och mat. Tack alla för en härlig dag! Väntar med spänning på Em:s bilder ;)
Möhippan blev trots planeringsproblem, lite bristande organisation och ovanstående rader fantastiskt lyckad! E-K var jättenöjd i en grisrosa t-shirt med en övningskörningsskylt på fram- och baksidan med texten "MÖHIPPA", en bastkjol av balsnören och en vit slöja med prinsesskrona på toppen till sina gröna kortbyxor och något slitna beiga skor :) Em:s pojkvän J gjorde förvirringen total genom att eskortera henne från bilen till tunnelbanestationen där övriga gänget väntade. Färden gick vidare in till stan där vi käkade hotellfrukost, skålade i bubbel i Observatiorielunden (skall tilläggas att vi inte alls gick vilse, vi gick bara inte den rakaste vägen...) och promenerade vidare till salsakursen. Det är förmodligen väldigt mycket lättare att dansa salsa om man har lite alkohol i blodet, men eftersom jag skulle köra bil senare så drack jag bara läsk och vatten vilket gjorde mig något stelare i höften än de andra. När jag väl lärt mig fotisättningarna hyfsat så var de ju naturligtvis så att min danspartner gjorde fel så att jag trampades och trodde jag gjorde allting galet i alla fall men ruskigt kul var det ändå! Tror nog att jag fick lite träningsvärk trots allt...
Efter salsan åkte vi tillbaka till Årsta och hämtade bilarna för vidare transport till Flottsbro i Huddinge. Det är en slalombacke med tillhörande grönområden, sandstrand, fik, minigolf, cykeluthyrning m.m. Där la vi ner picknick-filtarna och dukade upp allsköns plockmat (som jag och Em hade fixat kvällen före), drack alholhaltiga drycker (inte undertecknad), spelade lite boule och hade en E-K-inspirerad femkamp enbart för den blivande bruden. Bröllopsquiz, fårullstovning (det skulle blivit ett får men såg mer ut som en vädurskanin ;)), ledsagning av blind kompis, käpphästrace och ukeleleackompanjerad sång (något ostämt skall tilläggas) var grenarna som E-K genomförde med bravur och fick en knallrosa Hello Kitty-nescessär med knallrosa varierat innehåll som pris. Efter en dag i strålande sol och humöret på topp och lite träningsvärk men väldigt mätta och belåtna (tror att jag talar för samtliga deltagare) så var det dags att leka taxi och skjutsa hem hela gänget. Måste säga att jag kände mig lite bakfull i morse ändå, men mest av trötthet efter alla förberedelser med käpphäst, bastkjol och mat. Tack alla för en härlig dag! Väntar med spänning på Em:s bilder ;)
tisdag 10 juni 2008
Livet är konstigt
Mitt liv är konstigt. Jag ogillar mitt jobb och det känns som att sitta i fängelse att vara där. Inget vettigt får jag gjort heller känns det som och det verkar som att enda utvägen från tristessen är att sluta. Men man måste ju ha en inkomst också (som den ansvarsfulla vuxna man ska vara) för att kunna överleva och så länge jag inte har något annat jobb som ger bättre betalt så måste jag stå ut, tyvärr.
Nu till det konstiga. Hur tråkigt det än är på jobbet så är det verkligen kul i övriga delar av mitt liv. Att tävla med kaninerna till exempel. I helgen var det klubbmästerskap i Hågelbyparken (en av mina favorittävlingsplatser) och även om värmen var nästintill outhärdlig så gjorde alla mina små skruttisar otroligt bra ifrån sig! Dino började på lördagen med två fjärdeplatser i krokbanorna och en tredjeplats i höjden på nytt personbästa 70 cm (i första försöket!) och blev totalt tvåa i klubbmästerskapet i krok och tvåa i höjd-km. Luva kom femma i första kroken och sjua i den andra (först utanför placering) och Indus gick till final i andra krokbanan. Anemone vann krokig medel (hennes första start i den klassen), Ludde och Enya placerade sig i krokig svår och det var egentligen bara Elsa och Idol som inte gick lika bra som de brukar och blev utan placering. Det var lördagens övningar.
På söndagen började det hyggligt även om fyra av de fem som jag hoppade med i rak elit inte gick till final så räddades äran av Enya som gjorde sitt livs lopp och gick nolla i både grundomgången och finalen och vann sitt första cert!!! Inte illa av en kanin som jag slutade hoppa med för ett halvår sedan :) Lägg till att hon slog delar av den svenska eliten. I den andra rakbanan gick ingen av mina till final men Enya var återigen bäst och var först utanför finalen och blev därmed total klubbmästare i rakbana! Lite otippat kanske... I rak medel gjorde Anemone en säker nollrunda i grundomgången men hade alldeles för bråttom i finalen och sprang på 11 s (10 hinder) och fick med sig två små fel, men det räckte ändå till en placering och första uppflyttningspinnen. Ludde gjorde sin bästa tävling på länge och knep en placering i rak svår och i längden hade jag två kaniner över 200 cm. Indus fick tyvärr ge sig i kampen om segern med blev god tvåa på nytt personbästa med 20 cm och han vann därmed det totala klubbmästerskapet som räknas i krokig*2, rak*2, höjd- och längdhopp. Han var den enda kaninen som tävlade med registrerad ägare i samtliga klasser och kom i mål i alla också vilket är en stor bedrift!
Sen har jag även fått mitt sista betyg från vårterminen också och det blev som jag hoppades ett MVG i matte B! Jag hade 35 av 40 på det nationella slutprovet vilket var MVG så då fick jag det på hela kursen :) För att summera så fick jag MVG både i kemi A och matte B och ett VG i fysik A, så planerna mot veterinärhögskolan ligger fast. Hade jag kunnat söka nu i våras så hade jag kommit in på mina 1,7 + 0,5 poäng från högskoleprovet, vilket kan kännas lite surt eftersom gruppen med högskoleprov och arbetslivserfarenhet kommer att försvinna från urvalet till nästa gång det är dags att söka. Men jag tänker inte ge upp förrän jag gjort allt jag kunnat för att nå målet! Det är Enya verkligen att bra bevis på om inte annat ;)
Lovade bilder på de små sötnosarna också så här kommer Yrans godiskull:
Från vänster: Palle Kuling (viltblå hane), Pigall (viltgråbrokad hane), Pim-Pim (viltblåbrokad hane, Pralin (viltgulbrokad hona) och Polly (viltgråbrokad hona).
Bilderna är tagna av min syster (www.mlidesign.se) och ungarna är ca 6 veckor gamla. Idag har i stort sett alla utan Palle fällt öronen och så har de vuxit massor. Polly flyttade hemifrån igår och samtidigt passade jag på att ta bort mamma Carrie från de andra fyra så att de är avvanda och klara vid en eventuell försäljning. Inte för att jag vet hur jag ska kunna sälja någon av dem men man kan inte behålla alla, jag vet ;)
Nu till det konstiga. Hur tråkigt det än är på jobbet så är det verkligen kul i övriga delar av mitt liv. Att tävla med kaninerna till exempel. I helgen var det klubbmästerskap i Hågelbyparken (en av mina favorittävlingsplatser) och även om värmen var nästintill outhärdlig så gjorde alla mina små skruttisar otroligt bra ifrån sig! Dino började på lördagen med två fjärdeplatser i krokbanorna och en tredjeplats i höjden på nytt personbästa 70 cm (i första försöket!) och blev totalt tvåa i klubbmästerskapet i krok och tvåa i höjd-km. Luva kom femma i första kroken och sjua i den andra (först utanför placering) och Indus gick till final i andra krokbanan. Anemone vann krokig medel (hennes första start i den klassen), Ludde och Enya placerade sig i krokig svår och det var egentligen bara Elsa och Idol som inte gick lika bra som de brukar och blev utan placering. Det var lördagens övningar.
På söndagen började det hyggligt även om fyra av de fem som jag hoppade med i rak elit inte gick till final så räddades äran av Enya som gjorde sitt livs lopp och gick nolla i både grundomgången och finalen och vann sitt första cert!!! Inte illa av en kanin som jag slutade hoppa med för ett halvår sedan :) Lägg till att hon slog delar av den svenska eliten. I den andra rakbanan gick ingen av mina till final men Enya var återigen bäst och var först utanför finalen och blev därmed total klubbmästare i rakbana! Lite otippat kanske... I rak medel gjorde Anemone en säker nollrunda i grundomgången men hade alldeles för bråttom i finalen och sprang på 11 s (10 hinder) och fick med sig två små fel, men det räckte ändå till en placering och första uppflyttningspinnen. Ludde gjorde sin bästa tävling på länge och knep en placering i rak svår och i längden hade jag två kaniner över 200 cm. Indus fick tyvärr ge sig i kampen om segern med blev god tvåa på nytt personbästa med 20 cm och han vann därmed det totala klubbmästerskapet som räknas i krokig*2, rak*2, höjd- och längdhopp. Han var den enda kaninen som tävlade med registrerad ägare i samtliga klasser och kom i mål i alla också vilket är en stor bedrift!
Sen har jag även fått mitt sista betyg från vårterminen också och det blev som jag hoppades ett MVG i matte B! Jag hade 35 av 40 på det nationella slutprovet vilket var MVG så då fick jag det på hela kursen :) För att summera så fick jag MVG både i kemi A och matte B och ett VG i fysik A, så planerna mot veterinärhögskolan ligger fast. Hade jag kunnat söka nu i våras så hade jag kommit in på mina 1,7 + 0,5 poäng från högskoleprovet, vilket kan kännas lite surt eftersom gruppen med högskoleprov och arbetslivserfarenhet kommer att försvinna från urvalet till nästa gång det är dags att söka. Men jag tänker inte ge upp förrän jag gjort allt jag kunnat för att nå målet! Det är Enya verkligen att bra bevis på om inte annat ;)
Lovade bilder på de små sötnosarna också så här kommer Yrans godiskull:
Från vänster: Palle Kuling (viltblå hane), Pigall (viltgråbrokad hane), Pim-Pim (viltblåbrokad hane, Pralin (viltgulbrokad hona) och Polly (viltgråbrokad hona).
Bilderna är tagna av min syster (www.mlidesign.se) och ungarna är ca 6 veckor gamla. Idag har i stort sett alla utan Palle fällt öronen och så har de vuxit massor. Polly flyttade hemifrån igår och samtidigt passade jag på att ta bort mamma Carrie från de andra fyra så att de är avvanda och klara vid en eventuell försäljning. Inte för att jag vet hur jag ska kunna sälja någon av dem men man kan inte behålla alla, jag vet ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)